Veckans Fototriss har temat ”Se upp” vilket kan tolkas lite olika, och trissen denna vecka är också är en tävling där man kan vinna en upplevelse från Coolstuff. Bilderna fångade jag nyss på min familj i lekparken runt knuten. Och om någon känner sig orolig över att jag låter min dotter och fru bergsklättra, kan jag lugna med att bilderna är fotada horisontellt och vända i datorn Ha en fin dag på er!

          

I dag var dagis stängt och jag var hemma med Maja. Vi har hängt hos grannen vid deras studsmatta och vid deras äppelträd som står i full blom. Jag har lärt Maja åka på sin nya rosa sparkcykel. En riktigt mysig dag. På eftermiddagen blev det en snabbis in till stan för att kika på en liten fotoutställning på biblioteket, sedan hem, grilla, bada  och natta. Eller nattningen tar Kati just nu, och jag bloggar upp detta Dags för mig att studsa in och ta en dusch och ladda för jobbardag. Ha det!

Ps. detta är en sådan bild som mår bättre av att klickas upp i lite större format

          

Här är de minsta medlemmarna i familjen Pocs.

Överst är Gizmo. En Birma som tydligen inte har riktigt rätt färg på tassarna för att vara utställningsbar. Vi skulle aldrig ställa ut ändå, och nu är han lite överviktig. Han ligger mest och jäser till han känner doft av mat. Och då snackar vi inte kattmat. Han sitter bredvid matbordet och jobbar. Följer gaffeln med blicken och ser söt ut. Det funkar tyvärr ganska bra. Sen försvinner han upp i någons säng för att komma ner till kvällen och vara jättekelig. Han ligger i soffan på rygg och vill bli kliad på magen. Kurrar så det hörs i hela huset Han är lite för fin för att gå i den minsta smutsiga kattlåda och skiter då hellre på golvet. Han täcker inte heller över sin nr2, med risk att smutsa ner sina tassar. Det kommer Saga och gör efteråt.

Saga är överhuvudet i familjen. En blandning mellan norsk skogis och bondkatt. Väldigt smart och bestämd. Hon har haft epilepsi sen hon var liten, men vi valde att aldrig börja med medicin och tur var nog det, för dels är medicinen cancerframkallande och anfallen kommer mycket sällan nu. Henne fick vi jobba massor med som liten. Hon var så busig och hade inget stopp för hur hårt hon tog i. Hon kunde ligga och lurpassa på en sovande arm under täcket och sedan fick man stora blödande rivsår på armarna. Nu gör hon inte illa någon men vi var lite oroliga när Maja kom. Nu bär Maja på henne överallt och man önskar i stället att Saga skulle säga ifrån lite. Jag är nog Sagas favorit här hemma. När jag släcker ner för att gå till sängs rusar hon upp och står och väntar på min sänghalva. Sen står hon och trampar på mitt bröst tills jag slocknar. Där jag är är också oftast hon.

De är bästa kompisar, men inte så pass att de ligger och tvättar varandra. Där går gränsen för Saga.