Fotograf Pierre Pocs

På min senaste systemkamerakurs fick jag frågan vad jag tycker om det nya lagförslag som är väldigt omdiskuterat. Att kränkande bilder kan bli olagliga. (länk till DN)

Det första som kommer upp mitt huvud är att självklart behöver något göras för att förhindra det som man så ofta läser om i tidningarna. Folk och då oftast unga som med sina mobiltelefoner tar foton där foton inte skall tas och sekunden senare publicerar på diverse sociala medier. Att ta kort när någon är naken i duschen eller byter om. När någon blir utsatt för en kränkande händelse och sedan sprida vidare bilden i fortsatt kränkande syfte. På senare tid har vi kunnat läsa om om både barn och vuxna som verkar sakna allt vad moral och etik heter och tar kränkande bilder och där tror jag alla är överens om att en kränkning har skett.

Så frågar ni mig är svaret att något behöver göras, men frågan är då självklart.  Vad är en kränkande bild?

I de exempel vi kunnat läsa om i pressen där någon blivit kränkt är gränserna rätt tydliga. Ungdomar som med sin mobilkamera tagit kort i duschrum. Väktaren som tog kort under en kvinnas kjol. Själv tycker jag inte det är moraliskt rätt att sitta på en fest med sin mobil och ta ett ofördelaktigt (läs förlöjligande) kort på någon för att sekunden senare publicera det på Facebook. Men kan det ses som kränkande? Om jag tar ett kort på min mamma som aldrig gått utanför dörren utan att sminka sig, osminkad. Hon skulle säkerligen tycka att en sådan bild är kränkande.

Vad som ses som kränkande kan inte vara en fråga hos gemene man och dess dagsform. Eller kan det?

Jag har alltid varit starkt emot lagar som inkräktar på yttrandefriheten, och tryckfrihetsförordningen och om man ser på detta lagförslag ur en yrkesfotografs vinkel så betyder det att fotografen måste tänka efter innan han knäpper av en bild. Är den kränkande eller ej. Många fotografers och journalisters roll är att lyfta upp olika samhällsproblem, men hur skall de kunna göra det om de inte får ta en kränkande bild i vissa lägen? Bara för att förtydliga. En demonstration där övergrepp pågår från någon sida. Personen som utför detta övergrepp kommer säkert att känna sig kränkt att hamna på bild i en dagstidning. Uteliggarna som börjat sova inne på Centralstationen i skydd från kylan borde väl ses som ett samhällsproblem. Men den hemlöse kan mycket väl känna sig kränkt att bli förstasidestoff i en tidning.

Märk att jag här pratar om en yrkesfotograf vars uppgift är att lyfta upp ett samhällsproblem i pressen. Det är stor skillnad mot att Kalle 15 år med sin mobiltelefon tar ett kort på samma händelser för att förlöjliga folk på sin Facebookvägg. Men jag vill heller inte se en lag där man gör skillnad på den enskilde fotografen (vem som helst med en kamera) och den med ett uppdrag från dagspressen.

På Bildleverantörernas sida kan man läsa några av de kritiska rösterna till lagförslaget under rubriken ”Principvidrigt, lagen bör skrotas,risk för självcensur.”

Mitt svar till den elev som ställde mig frågan vad jag tycker om denna lag blev följande. Att en lag eller ett regelverk behövs tycker jag absolut, men om det här är rätt väg att gå vet jag inte för det beror så mycket på vad som blir ett Prejudikat när vi pratar om VAD som är kränkande.

Om moral och etik fick råda skulle vi slippa ett sådant lagförslag, men tyvärr saknas dessa värden hos många eller kommer i vuxnare ålder.  Det är helt klart en laddad fråga som jag följer med stort intresse!